Apostoli Johanneksen päivä, Joh. 21:19-24, Martin Fagerudd

Fastän man mycket tidigt började fira den 27 december som Aposteln Johannes dag, så är det faktiskt första gången jag firar högmässa på tredje dag jul med tanke på aposteln Johannes. Johannes betraktas ju i kyrkans tradition som författare till det fjärde evangeliet. Att hans dag firas i anknytning till julhelgen beror på Johannesevangeliets prolog som förkunnar att Ordet blev människa.
Johannes är inte bara författare till det fjärde evangeliet. I en stor del av kristenheten kallas Johannes också för Teologen. Det är förstås märkligt att kyrkan minns en enskild teolog som fått utrymme just i julfirandet. Detta är inte av liten betydelse. När man talar om teologi, kommer man ju ofta att tänka på den moderna betydelsen av teologivetenskapen, d.v.s vad människor har lärt om Gud.
När vi tänker på Johannes Teologen, så måste vi tänka på teologi i den gamla betydelsen, som betyder helt enkelt läran om Gud. Det handlar alltså inte om vad andra sagt om Gud eller hur teologers läror skiljer sig från varandra. Teologin är en människas direkta uttryck för hennes kunskap om Gud, hennes Gudsinsikt. Det är den som var och en av oss har på grund av tron.
Det är därför inte av en händelse som dagens evangelium råkar berätta om teologen och aposteln Johannes. Det sker i ett samtal mellan Petrus och den uppståndne Jesus, när Jesus förutsäger Petrus martyrdöd. Evangeliet berättar att Johannes är lärjungen som Jesus älskade och som har gett ett stort vittnesbörd. Även Jesus understryker med att nämna Johannes att Johannes vittnesbörd är sant. Jesus säger att Johannes kommer att, i motsats till Petrus, dö i en hög ålder. När Petrus som kyrkans överhuvud lider martyrdöden, överlever favoritlärjungen. Johannes auktoritet består just i det evangelium han skrivit och som vi skall betrakta närmare.
Johannes är annorlunda än de tre andra evangelisterna. Att han är annorlunda kännetecknas av hans symbol som är örnen. Det är en stark fågel som har fått kraft att sväva så högt, buren på sina starka vingar. Den som kan sväva högt har ett unikt perspektiv. Den kan se hur alla fenomen, platser och vägar har samband med varandra. Sådan är Johannes. Han ser det stora sammanhanget eftersom han har ett stort perspektiv, större än de andra evangelisterna som också är goda Teologer med stort ”T”. Men det är just p.g.a. sitt stora perspektiv som han skiljer sig från dem. Det kommer tydligt fram på tre plan, som alla är väsentliga och livsviktiga för tron och som finns i dess kärna.
Det första är Skapelsen. Redan i de första verserna i sitt evangelium hänvisar Johannes till skapelsen. Alltings utgångspunkt är det mäktiga Ordet ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Allt finns till genom Ordet som finns hos Gud och utan det finns inget. Eftersom Ordet finns före allt har det också ett nära samband med Ordspråksboken beskrivning av Visdomen ”I urtiden formades jag, i begynnelsen, innan jorden fanns….När han spände upp himlen var jag där….när han lade jordens grundvalar, då var jag som ett barn hos honom.” Ordet fanns i Visdomen före all tid och var med vid skapelsen. Ordet som är Visdomen och som är före allt är upphovet till allt och allt finns till just för Visdomens eller Ordets skull.
Visdomen som är Ordet ”är det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.” Det är då vi kommer till det andra planet eller frälsningen. Det är just då som Visdomen får i Ordet sin form och gestalt ”Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.”
Nu har Ordet den bekanta gestalten för oss alla – den ende sonen. När Johannes beskriver Jesu gärning på jorden gör han det genom sju avgörande tecken. De är avgörande i den bemärkelsen att de berättar om Jesu ursprung, och att Gud verkligen sänt honom, eftersom de alla är tecken på att Messias har verkligen kommit. De två första tecknena, vinet och brödet, berättar att överflödets tid är inne. De är tydliga tecken på att Messias är här och som alla borde förstå. Johannes berättar dessa tecken från det minsta till det största, från bröllopet i Kana till uppväckandet av sin vän Lasaros från de döda.
Genom alla dessa tecken berättar Johannes om hur människorna tar emot det som Jesus gör och säger, som handlar om hur människorna tar emot Jesus själv. Om detta säger Johannes ”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn.” De som tar emot honom är sådana som tror på honom och sådana människor säger Johannes att har blivit födda…av Gud.
Jesu tids rabbiner hade länge funderat på hur de skulle på ett kort och komprimerat sätt lära människorna en sammanfattning av lagen, så att alla kunde förstå och tillägna sig den. Det gjorde Jesus genom det dubbla kärleksbudet. Han kunde komprimera lagen så att alla kunde förstå den och vad Gud vill oss. Johannes har samma förmåga att uttrycka evangeliet och frälsningen så kort och koncentrerat att alla kan förstå den och tillägna sig den. Och ingen har gjort det bättre varken före eller efter honom ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” Frälsningen är helt enkelt Guds kärlek till människorna. Kortare kan man inte säga det. En minnesdag är Johannes väl förunnad.
Det trejde planet i Johannes stora perspektiv handlar om helgelsen. Det handlar helt enkelt om frågan hur vi skall leva som kristna. Jesus vet att vi behöver Guds hjälp till att leva som kristna, därför skickar han Hjälparen, den helige Ande. Det hjälper lärjungarna och kyrkan att vara ett. Till det ger Jesus bara ett bud, och det är ”Älska varandra”, rätt och slätt och utan krusiduller. Också det är mycket enkelt och lätt att förstå. Det behöver inte förklaras. Alla förstår det, för att Gud har älskat er först.