Apostolien päivä, Matt. 16:13-19, Martin Fagerudd

I dag har vi Apostladagen som tidigare firats som Petrus och Paulus dag till minnet av deras martyrium. Vi ska betrakta närmare de två och deras relation, som inte bara är intressant utan också riktgivande för kyrkan och kristenheten ännu idag.
Evangelium enligt Matteus är det enda som berättar om utförligt om varför Petrus är så viktig. Petrus heter ursprungligen Simon. Namnet Petrus, som betyder klippan, får han av Jesus. Petrus är den förste lärjungen som kallas av Jesus. Han är också den viktigaste aposteln, eftersom han svarar på Jesu fråga, vem de anser Jesus vara. Petrus bekänner att Jesus är Messias den levande Gudens son. Den här bekännelsen är grunden för kyrkans tro. Att Petrus svarar på Jesu fråga, betyder inte att han skulle förstå mera än de andra lärjungarna. Också de förstår och tror. Men det är Petrus som blir välsignad, och får ett enastående löfte, därför att han är klippan på vilken Jesus bygger sin församling.
Petrus missionerade främst bland judar. Han besökte ofta den syriska staden Antiokia, som utgjorde den första stadsförsamlingen utanför Israel, efter Jerusalem. Det var annars där de kristna för första gången kallades för kristna. Det kommer från det grekiska ordet kristianioi som betyder de kristuslika. Det var först ett skällsord som användes av andra om de kristna, men sedan började de kristna själv beteckna sig med det ordet.
Antiokia var också den enda församlingen genom tiderna, där både judekristna och hednakristna firade nattvarden tillsammans, fast GT säger att judar inte får fira måltid med hedningar. Petrus var inte så noga med att betona att han var jude, eftersom han följde församlingens nattvardsbruk.
Jakob, Jesu halvbror, var församlingens ledare i Jerusalem och känd för att strängt hålla den judiska lagen. Därför kallades han för den rättfärdige. Församlingen hade gott anseende under hans tid. Jakob hade sänt bud till Petrus, att det passar sig inte för en jude att ha måltidsgemenskap med hedningar.
Petrus var en praktiskt lagd människa, han var inte heller någon utbildad teolog. Han var kanppast ens läs- och skrivkunnig. Det var Jakob var auktoriteten och Petrus lyssnar på honom och följer hans råd. Därför bryter han nattvardsgemenskapen med hedningarna. Med det säger han att den som vill fira nattvard med honom måste vara jude. Det här tar de hedniska kristna verkligen illa upp, för att de tänker att de varken räknas som kristna eller har del av frälsningen.
Det är just i Antiokia som Petrus och Paulus möts, och det drar ihop sig till konflikt, till kyrkans första kris och skandal. Paulus var med när Petrus drog sig undan nattvardsgemenskapen. Han blir sårad och upprörd på de hednakristnas vägnar, eftersom han förstår vad Petrus handling betyder. Om det berättar han i Gal 2. Paulus som tänker på kyrkans enhet, talar med Petrus och frågar honom: ”Om du som är jude kan leva på hedningars vis i stället för judarnas, varför vill du då tvinga hedningarna att göra sig till judar?” Grundfrågan som alltid aktualiserats genom alla tider ända från den andra hälften av det första århundradet lyder: måste man först bli jude för att sedan kunna bli kristen? I grunden handlar det om den allra viktigaste frågan, frågan om frälsningen. En tid efter konflikten avgjordes frågan av Jakob, Petrus, Johannes och Paulus i Jerusalem. Då kom man överens att hedningarna blir frälsta som hedningar och judar som judar, genom tron allena. Det understryker ju Jesus när han prisar Petrus lycklig för hans bekännelse ”Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen.” Jesus menar att Petrus bekännelse är uttrycket för den räddande tron, som enbart är en Guds gåva. Den kan ingen skaffa sig själv.
Det är genom dopet och tron vi kallar oss oss kristna. Samtidigt skall vi inte glömma ordets ursprungliga mening, att kristna vill efterlikna Kristus. Det ville också Petrus, han som kallas för klippan, som kyrkans tro vilar på. Fastän han ofta misslyckades, förnekades han inte varken tron eller frälsningen, men inte heller var den hans förtjänst. Kristus skaffade oss räddningen och välsignelsen genom sitt lidande, sin död och uppståndelse. I honom upptäcker vi hela djupdimensionen i att vara människa och kristen, och i honom får vi växa som människor och kristna och i honom växer vi i kunskapen om Gud och Kristus.