Helluntaipäivä, Joh 14:15-21, Martin Fagerudd

Pingsten berättar om att Jesus, som lärjungarna följde, är upptagen till himlen, men han är närvarande i sin församling genom sin ande och i sitt ord. Lärjungarna skall därför lita på Jesus fastän de är tvungna att använda sitt eget omdöme mer än när Jesus var med. De kan inte på samma sätt genast få svar på alla sina frågor eller lösa alla sina problem som de kunde när de hade Jesus med sig. Men Gud hör bön och svarar liksom Jesu ord och ande hjälper.
Pingsten har en viktig konsekvens för lärjungarna. De är inte mera är lärjungar, utan apostlar, det är Jesu sändebud. De har fått ett utvidgat ansvar. De måste ta ansvar och själv svara på frågor som omvärlden ställer dem. Men de får svara på Jesu vägnar, vilket inte betyder att alla skulle gilla deras svar eller vad de gör.
Pingsten visar att början på deras ansvarsfulla och självständiga, men ändå inte ensamma väg, är utan like i historien. Kort före Jesus upptas till himlen, så säger han att ”jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande.” Och vilken hjälpare!
När Jesus sänder hjälparen, fylls lärjungarna av den heliga Anden, som hjälper dem att tala olika språk om allt vad Gud har gjort. Alla som hör, förstår. Det var många som var samlade den dagen i Jerusalem. Pingsten som då firades är judarnas skördefest.
En del som hör apostlarnas tal på olika språk blir mycket häpna så att de inte vet vad de skall tro. Därför frågar de: Vad betyder detta? Här upptäcker vi vändpunkten i apostlarnas liv, Petrus svarar på apostlarnas vägnar och måste använda sig av allt han lärt sig under de 40 dagar Jesus var med dem efter sin uppståndels.
Petrus förklarar i sin predikan vad det är som sker. Han berättar om Jesu verksamhet, från början till slut, att han måste dö och att han också uppstod från de döda. Petrus avslutar sitt tal med att säga det är Jesus, som dog och uppstod, som har sänt den heliga Anden. Det är den heliga Anden som hjälpt apostlarna att tala om allt Gud har gjort.
Jesus hade dömts som en falsk profet och nu visar det sig att han var Messias och att han sänt den heliga Anden. Det griper åhörarna djupt och de frågar: Vad skall vi göra? Petrus förklarar ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva.” Han tillägger också att det här löftet om syndernas förlåtelse gäller hela Israels folk, var det än bor i världen. Nu slutar inte historien med att tretusen av dem som lyssnade kommer till tro och låter döpa sig.
Vi brukar ta för givet att budskapet om Jesus gäller alla folk i alla tider, men i sitt tal säger Petrus inget om det, utan han tycks mena att budskapet gäller bara Israel. Visst gäller budskapet hela världen men det förstod varken Petrus eller de övriga apostlarna, förrän långt senare.
Frågan om budskapet bara gäller judarna eller om det också innefattar hedningarna eskalerar till en ganska omfattande konflikt i den unga kyrkan. Det fanns flere i urförsamlingen i Jerusalem som anser att en hedning först måste bli jude och hålla hela Guds lag för att sedan kunna bli kristen.
Nu berättar Apostlagärningarna att Petrus går igenom en viktig process i vilken han själv kommer till insikt om hur det verkligen förhåller sig. Det sker först efter att Petrus själv mött en hedning, som heter Cornelius och som är officer i den romerska armén. Genom ett märkligt händelseförlopp kommer Petrus i kontakt med Cornelius, besöker hans hem och predikar för honom och för alla som finns där. Då får Petrus själv se hur Cornelius kommer till tron och får den heliga Andens gåva.
I Jerusalem talar Petrus sedan till sina kolleger och säger att om Gud har skänkt både tron och den heliga anden åt hedningarna, vad mer måste och förmår hedningarna då göra för att bli kristna. Alla är faktiskt överens om att det är beviset för att Gud har gett åt hedningarna det som ingen människa kan kan förtjäna, syndernas förlåtelse, som både tron och Anden är bevis på.
Vi märker att redan från början är en personlig andlig erfarenhet viktig för en kristen människa, men att det inte räcker. Det finns de som inte håller med Petrus och är av en annan åsikt på grund av sin egen tro, erfarenhet och tradition.
Det man måste göra är att samtala och dryfta saken teologiskt, d.v.s. ur Guds synvinkel. Då kommer de till samförstånd. Apostlarna och de äldste förstod varandra när Petrus påminde dem om att hedningarna hade fått samma Ande som de. Då förstod de att hedningarna också är Guds barn och kristna. Det har Gud själv gjort. Så här leder Gud med sin Ande.
Jesus hade sagt ”Jag skall inte lämna er ensamma.” Det hade han visat dem. Anden igen är Guds kärlek till Jesus och Jesu kärlek till Gud. Jesu ande skapar förståelse men framför allt människor emellan gemenskap, som är kyrkan och församlingen.