Joulupäivä, Mt. 1: 18 – 24, Esko Väyrynen

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.
Kära vänner. Texten vi läst och högtiden vi firar ställer oss inför Det största av alla under. Det är Jesus Kristus, han som föddes i Betlehem. Aldrik skall undret till fullo pejlas, ty det är det största av alla under, det sträcker sig upp i himmelen och ner i själarnas hemligaste djup, det samlar i sig på ett underbart sätt släktets hela historia från tidernas ände. Vari ligger det underbara? Det ena svaret är själva Jesu person.
Paulus säger om Jesus, att han fått det namn som är över alla namn. Jesus levde några år i ett litet land i en vrå av världen. Jesus avrättades av en romersk landshövding. Hans namn, så länge han levde, aldrik trängde utanför hans eget lilla land. Det är väl ändå orimligt, att Jesus skulle vara historiens medelpunkt, att han skulle ha namnet över alla namn. Varför inte någon annan? Därför att han är den omjämförlige. Var ligger hemligheten? Den ligger i hans egen personlighet, i den underbara utrustning son var honom given.
Det ojämförligt och ofattbart underbara hos honom fanns redan i moderlivet, det kan icke förklaras ur något annat. Det är en gudomlig hemlighet, ett godomligt under. Detta uttrycker andra artikeln med ord, hemtade ur vår text: avlad av den Helige Ande. Det betyder, att Jesu födelse är det stora under i världen, ty detta barn i Betlehems krubba var ett Guds barn på ett sätt som icke kan sägas om någon annan, honom hade Gud givit en utrustning och ett kall som ställer honom på ett annat plan än alla andra människors barn. Jesus är det stora Gudsundret i världen, det ligger i ordet: avlad av den Helige Ande, av Guds Ande.
Det andra svaret är hans frälsaregärning. Du skall giva honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder, står det i texten. Alla människor står inför Gud såsom syndare som behöver frälsas. Ju närmare Gud en människa står, dess starkare och mer levande är hos henne detta behov av förlåtelse. I dag är eder född Frälsaren, så lydde julbudskapet. Det är intet annat namn under himmelen människorna givet, i vilket vi kan bliva frälsta, än det namnet Jesus Kristus. Bibeln berättar att han kunde förlåta synder, så att de verkligen blev förlåtna och skulden bortstruken och livet nytt. Och den dag i dag är håller han på med samma verk världen över. Han vill frälsa dig och mig från synder. Det hör med till det stora undret.
Det tredje svaret på frågan, vari det stora undret består, ligger i namnet: Immanuel, Gud med oss. Det gamla profetordet om sonen som skulle födas och som skulle få namnet Immanuel, Gud med oss få sin uppfyllelse i Jesus. När han kom, så ägde han makten att göra människans hela sökande av Gud till en förhistoria till sig själv. Han kan mig med Gud förena, han på korset, han allena. I dag på juldagen hör vi hellre på Jesajas ord om sonen som skulle födas och säger: barnet i Betlehem är det som kommer med uppfyllelsen av årtusendens längtan och hopp. Han kallas Immanuel, ty i honom och genom honom är Gud med oss. Att Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, det är det största av alla under.
Med under menar vi ju vanligen det oförklarliga. Ju mer vår kunskap växer, dess färre blir de ting som vi icke kan förklara, dess färre blir undren. Men ju mer vi erfar av Guds gemenskap, dess större blir det stora undret, ty det består just däri att Gud handlar med oss. Vi får uppleva, att denne Jesus, vars födelse vi i dag firas, är samtidig med oss, att vi var dag får vara honom nära och i honom möta Gud, att vi genom honom får förlåtelse för våra synder och får vara barn hos Gud med ett barns trygghet och frimodighet och glädje. Sådant kan aldrik bli något självklart, det förblir för var dag det stora undret, den stora julgåvan.
Låtom oss bedja!
Den kollekt som uppbärs i dag tillfaller diakoniarbete i vår församling.