Pitkäperjantai, Joh. 19:16-30, Martin Fagerudd

Det är utom allt tvivel att det är just översteprästerna tillsammans med de rika markägarna, som kräver att Jesus skall dödas. De är medlemmarna i Stora rådet och innehar makten. Ett lugnt land tryggade översteprästernas och de rika markägarnas goda förtjänst och privilegierade liv.
Därför är det just översteprästerna som låter fängsla Jesus eftersom de var rädda för att hans verksamhet skulle skapa oroligheter bland folket som var samlat till påskfirandet i Jerusalem. Här sammanfaller översteprästerna intressen med Pilatus, som de annars inte tycker om, därför att han gått fram mycket brutalt mot det judiska folket, men som de just i detta ärende har något gemensamt med, att döda en orosstiftare.
Översteprästerna för Jesus till Pilatus eftersom endast han som den romersk prefekt hade rätt att döma någon till döden. De vill ha honom dömd till döden till vilket pris som helst före påskfirandet börjar. Ärendet var brådskande för alla inblandade parter.
De som ville döma Jesus till döden hade utan tvivel politiska motiv. De höll Jesus för en uppviglare och orosstriftare, alltså en oberäknelig typ, som de tyckte att inte brydde sig om sitt folks bästa, utan utsatte det för den romerska ockupationsmaktens godtycke – vilket betydde med Pilatus som prefekt – hänsynslöst våld och obeskrivligt lidande. Evangeliet i dag visar att Jesus dömdes på politiska grunder. Han är judarnas konung. Så står det som överskrift på korset. Det är de historiska orsakerna. När vi tänker på dem som dömde Jesus kan vi fråga oss Hur använder vi vår frihet och vår befrielse?
Det är soldaterna som för Jesus till avrättningsplatsen som har formen av en skalle. Därför hade den också fått namnet Golgota på arameiska som betyder just Skallen. Jesus bär själv sitt kors vilket visar att han själv har intiativet till det bittra slutet och ger på detta sätt ett exempel på efterföljelse.
Korset är verktyget för Jesu lidande. Det är inte bara det konkreta verktyget för lidandet utan också det konkreta verktyget för att Jesus är förbannad av Gud och utesluten ur Gudsgemenskapen i hans domares ögon. Det står nämligen i GT den som blir hängd på en påle är förbannad.
När Jesus talar om sin korsfästelse då talar han om den som en upphöjelse, i anslutning till ordet ur GT. Ordet upphöjelse brukar stå för något positivt, det är ett ord för någon som blir särskilt uppmärksammad och ärad. I Jesu språkbruk i evangeliet står ära och upphöjelse för sitt lidande och sin död.
Lidandet och döden är något mycket konkret och människor undgår ingetdera. När Gud vill frälsa människan och hela skapelsen använder han sig just av det konkreta i denna verklighet som vi lever. När han vill frälsa oss använder han inte något som står utanför vår erfarenhetsvärld utan det som alla människor är bekant med. Lidandet är bekant för de flesta. Lidandet är just det som kroppen känner.
Ofta är det just i lidandet som vi erfar att vi verkligen lever. Om vi inte räknar på vårt eget lidande så mycket så är det säkert det värsta att följa med en nära människas lidande. Ofta är det så att de som gått igenom lidanden och prövningar vet hur det känns och då är det just sådana som bäst kan hjälpa sina lidande medmänniskor. Att ha varit med om något prövande och att få överleva det känns som det mest befriande.
Lidandet känner vi i vår egen kropp och vi vill gärna slippa det. Eftersom vi önskar lindring i lidandet lär Jesus medlidande genom att särskilt poängtera den gyllene regeln. Med hjälp av den tvingas vi att tänka vad vi skulle önska för lindring, när vi ser vår medmänniska lida.
Fastän Jesus upphöjelse på korset något ont har Gud vänt det till det goda. För Jesus är det verkligen en äroposition. Han skaffar ära och härlighet först och främst åt sin Fader som är i himmelen. Men han skaffar ära och härlighet också åt sig. Jesu upphöjelse på ett kors innebär att ensamt han är upphöjd över allting i himlen och på jorden.
Det är korset som är det avgörande. Det berättas ytterligare att Jesus korsfästs vid sjätte timmen. Det är vid samma tidpunkt som påsklammen slaktas i templet. Det här berättar att Jesus är det rätta offerlammet. Det är just han som är Guds lamm som tar bort världens synd.
Därför är korset det avgörande. Det står i centrum för Guds yttersta syfte med mänskligheten som Jesus uttrycker i sitt ord: ”När jag blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.” Utan kors finns det ingen väg, ingen sanning, inget liv och inte heller en himmelsk Far.
Korset berättar sanningen om vägen till Fadern. Den inte bara berättar om vägen till honom utan också det att Jesus själv drar oss alla till honom. Att det är hans kors som drar alla till sig ser vi först hos dem som står närmast korset. Det är Jesu mor Maria och lärjungen som Jesus älskade. Denna lärjunge är den enda som inte har något namn. Han representerar alla okända lärjungar och efterföljare till Jesus bland alla andra folk i världen, som de tolv inte känner vid namn. Nu säger Jesus till sin mor Kvinna, där är din son. Sedan sade han till lärjungen Där är din mor. Maria representerar den församling som Jesus grundat bland sitt eget folk och som tror på Jesus som Messias. Den namnlöse lärjungen representerar de församlingar balnd världens alla andra folk som tror på samma Frälsare. Jesus för dem båda samman, en mor med sin son och en son med sin mor, så att alla Guds barn är samlade till en enda familj. Så här låter han oss förstå vårt andliga ursprung och så här påminner han sin mor om att ta emot alla som tror på honom, så att det blir ett enda folk som har en enda Herre och herde.
Det sista för Jesus på korset är därför inte ett övergivet rop, utan ett segervisst Det är fullbordat. Han böjer sitt huvud som om han skulle bara slumra in kort och så ger han upp andan frivilligt. Han har verkligen gjort allt. Visst finns det ännu mycket som vi kan göra. Det får vi göra med Guds hjälp.