Uskonpuhdistuksen muistopäivä, Matt. 16:1-4, Björn Vikström

Björn Vikström
Lahden seurakunta

Fariseerna och saddukeerna kom fram till Jesus, och för att sätta honom på prov bad de att han skulle låta dem se ett tecken från himlen. Han svarade dem: ”På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, himlen är röd, och på morgonen: I dag blir det oväder, himlen är röd och dyster. Himlens utseende kan ni tyda men inte tecknen för tiderna. Detta onda och trolösa släkte begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet.” Sedan lämnade han dem och gick sin väg.

”Aftonrodnad vacker natt, morgonrodnad slask i hatt.” Den ramsan lärde jag mig som barn. Om himlen är vackert röd på kvällen då solen går ned förblir vädret vackert, men om himlen rodnar på morgonen när solen stiger upp är det ett tecken på att regnmolnen börjar hopa sig.

Många av de tecken som gamla tiders kloka gummor och gubbar använde sig av för att spå väder sägs inte längre stämma. Ändå har den tekniska utvecklingen gjort det möjligt för meteorologerna att idag förutsäga vädret med väldigt stor sannolikhet. Den som vill kan gå in på nätet och följa de ständigt uppdaterade prognoserna och väderkartorna.

Men Jesus konstaterande stämmer säkert än i dag: ”Himlens utseende kan ni tyda men inte tecknen på tiderna.”

Men det är inte bara meteorologerna som försöker förutsäga framtiden. En annan viktig yrkesgrupp i dag är ekonomisterna som försöker förstå utvecklingen på finansmarknaden. Det är inte bara enskilda placerare som vill veta hur trenderna går, utan även politiker, banker och företagsledare.

Utan att vara någon sakkunnig på området vågar jag påstå att de här prognoserna är betydligt mer osäkra än väderleksrapporterna. Förändringar på börsen i ett land sprider sig till andra delar av världen, förändringar i priset på råvaror påverkar lönsamheten för företag verksamma i andra länder, och politiska kriser leder till att marknadens förtroende för ett lands finanser försvagas.

Den globala finansmarknaden har på ett aldrig tidigare skådat sett bundit samman människor som lever i helt olika yttre förhållanden på olika håll i vår värld. Samtidigt har det här lett till en känsla av hjälplöshet och stor utsatthet. Som enskilda människor och t.o.m. som enskilda stater kan vi sällan påverka utvecklingen mer än i en mycket liten utsträckning.

Det enkla budskap som vi alla skulle önska få höra lyder: ”Det blir nog bra.” Det blir nog bra, även om framtiden är osäker. Det blir nog bra, även om mycket kommer att förändras och mycket som vi nu tar för givet kanske kommer att försvinna. Det blir nog bra, fastän vårt liv och vår trygghet ibland hotas av sjukdomar, olyckor och problem i äktenskapet eller på arbetsplatsen eller i skolan.

Ett barn som är ledset eller har stött sig vill få höra av sina föräldrar: ”Det blir nog bra, skall du få se” Men vad betyder de här orden? Är de bara ett försök att trösta; ett försök att släta över problemen; ett sätt att blunda för verkligheten?

Det kan vara så. Vi skall genomskåda tomma löften som utan verklighetsanknytning utlovar en fortsatt utveckling mot det bättre. Vi skall vara kritiska mot de röster som ständigt tutar i oss att allt egentligen är jättebra – också de gånger som vi djupt inom oss känner att det är precis tvärtom. Bibeln varnar oss på många ställen för att lyssna till profetiska röster som på dylika sätt försöker locka oss att sluta fundera på vart vår värld är på väg. Det finns en bedräglig optimism, som vill hindra oss att ta på allvar t.ex. klimatförändringen och andra ekologiska kriser, eller sociala orättvisor eller människors lidande.

Men det finns naturligtvis alltid också en annan ytterlighet, dvs en överdriven pessimism som förlamar och gör oss vanmäktiga eller likgiltiga. Den innebär att man överallt tycker sig se tecken på att allting bara blir sämre: samhället blir otryggare, det sociala skyddsnätet försvagas, krigen och våldsbrotten blir fler osv osv. Många gånger förstärker tyvärr mediernas rapportering av katastrofer och olägenheter den här känslan av att vi hela tiden gå mot det sämre, fastän andra undersökningar visar att vi sällan haft det så bra och tryggt som vi trots allt har det i dagens Finland.

Vad menar då Jesus, då han i dagens text säger att vi inte skall få något annat tecken än ”Jona tecken”? Jag tror att han faktiskt menar det samma som uttrycks i vår önskan ”det blir nog bra”. Enligt berättelsen i Gamla testamentet slukades profeten Jona av en stor fisk, men släpptes ut därifrån på den tredje dagen. Jesus hänvisar alltså sannolikt till sin egen kommande död och uppståndelse. De förtröstansfulla orden ”det blir nog bra” bygger enligt kristen tro alltså på att Jesus har öppnat en väg genom död till liv, genom mörker till ljus.

Men det är ingen naiv eller blåögd optimism, som Jesus bygger på. När han gav ifrån sig sin makt och utlämnade sig åt människornas grymhet tog han en oändligt stor risk. Han kunde inte vara säker på att livet skulle säkra. Precis på samma sätt är det också för oss: när vi möter sjukdom, motgångar, bekymmer, ensamhet eller någon annan svårighet i livet kan vi inte vara säkra på att allt skall gå som vi önskar och hoppas. Men det vi kan försöka lita på, det är att det, hur det än går, blir ”bra” i bemärkelsen att Gud inte kommer att lämna oss ensamma vad som än händer.

Förtröstan om att det blir bra bygger alltså enligt kristen tro på Jesu död och uppståndelse för vår skull. Men Jonas tecken kan också betyda någonting mer. När Jona på Guds uppdrag predikade bättring och omvändelse i den stora staden Nineve tog människorna verkligen till sig hans budskap. Jonas tecken kan alltså också syfta på att förändring till det bättre verkligen är möjlig för oss människor, bara vi ödmjukar oss och lyssnar på hur Gud vill att vi skall leva.

Paradoxalt nog blev Jona inte glad då folket gjorde bättring. Han hade tydligen hoppats på att Gud skulle ta hämnd på folket genom att förstöra staden genom någon naturkatastrof. Jona, som var ett redskap för Guds vilja att ge människorna i Nineve en ny chans, blev alltså själv bitter på Gud då straffet uteblev.

Jag tror att Jesus här riktar sig direkt till fariséerna och de skriftlärda. Han jämför Jonas reaktion på det uteblivna straffet med hur fariséerna och de skriftlärda kritiserat Jesus då han hjälpte och förkunnade Guds förlåtelse för utstötta, misslyckade och marginaliserade människor som han mötte: kvinnor med tvivelaktigt rykte, sjuka och handikappade, tullindrivare som samarbetar med romarna o.s.v. Jesu vill påminna dessa hårdhjärtade fariséer om vad Gud sa åt Jona: ser du med illvilja på att jag är förlåtande och ger människor en ny chans?

Vi kan få en ny chans. Det här är det glada budskapet som erbjuds oss alla, vi som är syndare, vi som är bristfälliga och många gånger sviker både Gud och vår medmänniska: det kan bli bra ändå, eftersom Guds nåd är stor nog att omsluta oss helt och hållet. Det här är ett budskap som känns aktuellt speciellt i dag på reformationsdagen: vi får ta emot Guds räddning som en gåva. Eller vi kan knyta an till farsdagen: Gud är en som god far, som vill ta oss i famnen, trösta oss och säga: ”Det blir nog bra, trots allt!”